<!-- var FO = { movie:"datum.swf", width:"146", height:"21", majorversion:"6", build:"40", flashvars:"myName=myValue" }; UFO.create(FO, "ufoDemo"); function MM_swapImgRestore() { //v3.0 var i,x,a=document.MM_sr; for(i=0;a&&i<a.length&&(x=a[i])&&x.oSrc;i++) x.src=x.oSrc; } function MM_preloadImages() { //v3.0 var d=document; if(d.images){ if(!d.MM_p) d.MM_p=new Array(); var i,j=d.MM_p.length,a=MM_preloadImages.arguments; for(i=0; i<a.length; i++) if (a[i].indexOf("#")!=0){ d.MM_p[j]=new Image; d.MM_p[j++].src=a[i];}} } function MM_findObj(n, d) { //v4.01 var p,i,x; if(!d) d=document; if((p=n.indexOf("?"))>0&&parent.frames.length) { d=parent.frames[n.substring(p+1)].document; n=n.substring(0,p);} if(!(x=d[n])&&d.all) x=d.all[n]; for (i=0;!x&&i<d.forms.length;i++) x=d.forms[i][n]; for(i=0;!x&&d.layers&&i<d.layers.length;i++) x=MM_findObj(n,d.layers[i].document); if(!x && d.getElementById) x=d.getElementById(n); return x; } //-->
Reportage Feature Porträtt
EO
Erik Olkiewicz - Frilansreporter.se

 

Sverige är landet Ensam. Var femte svensk saknar en nära vän.
– Jag saknar en kvinna att vakna med, säger Gunnar, 62.

Gunnar, 62: "Jag saknar en kvinna att vakna med"
– Söndagsförmiddagarna är värst, säger Gunnar. Vardagar mailar jag kunder och skickar original. Lördagar tar jag en sväng på stan och köper en fisk på torget, men söndagsmornar, då är det bara barnprogram på tv. Andra kvinnor och män har varit på krogen eller med varandra och där ligger jag och tittar i taket.

Gunnar är skild sedan 18 år. Yngsta dottern bor i norra Sverige. Henne pratar han med en gång i veckan och besöker två gånger om året. Äldsta dottern bor en annan stad. Hon vill inget hellre än att han ska flytta in i hennes hus. Han är egen företagare och måste bo kvar i den lilla staden.

– Jag saknar en nära kvinna att planera och vakna med. Jag kan ju inte vara hos ungarna jämt. Att hitta en kvinna via nätet i Kalmar eller Gävle är lätt, men det är varken lätt för dem eller mig att flytta. De har sin trädgård, sin sjuka mamma, sin ärvda sommarstuga och barnbarnen där.

Gunnar träffar många olika kvinnor, oftast utländska. Hans problem är att han aldrig kan bestämma sig för vem han vill ha och kvinnorna tröttnar på att vänta. Han har en kvinna som han älskar, men hon bor i Rumänien.

– Vi har varit ihop i tio år, men hon har sitt där och mitt är här. Där är hon professor. Studenterna bugar för henne, här är hon "jävla invandrare". Och vad skulle jag leva av i Rumänien? De är fattiga själva.

Gunnar har få manliga vänner. I många år hade han en bra nära vän, men han blev ledsen och hängde sig.

– Konstigt. Han var en Rambotyp, en sån kille som alla vill vara. Naturligt muskulös, en bulle vid sidan av gylfen, den lugna typen som på krogen kunde få vilken kvinna han ville. Kanske hade han för mycket kvinnor.

En annan vän bestämde sig för ett år sedan för att bli en modern luffare och lämnade allt.

– Han satte ut en massa annonser, åkte runt med sin bärbara dator och bor gratis hos kvinnor.

Tidigare ägde Gunnar en Harley Davidson och hade fina cowboykläder. Nu kör han en japansk hoj.

– Det ser väldigt tufft ut, men att ta en tur på 15 mil för nöjes skull är jävligt ensamt. Det är inte ens roligt att stanna och fika. Men är man flera så känner man sig oslagbar.

Gunnars råd till ensamma
"Vill du höra det roligaste sättet? Här i stan har vi en affär som heter Rätt pris. De stänger klockan åtta. På fredag och lördag går man dit 19:30 och försöker se trevlig ut.
Du ser en kvinna som köper jättemycket köttfärs och fem liter mjölk. Skit i henne. Lyssna nu. Ser du en kvinna som lagt en Bärry i korgen vet du att hon har så jäkla tråkigt hemma att hon gått ut för att köpa en banan. Henne kan du jaga. Jag har hittat några stycken på det sättet. Första gången var 1996. Två kvinnor i passande ålder, de var polskor. Det blev napp på den ena."

Laura, 31: "Jag har aldrig känt mig så ensam som i Sverige"
– När jag bodde i Sverige hade jag två arbetskamrater, berättar Laura, 31 år, över telefon från USA där hon bor i dag. Båda var inflyttade till Stockholm och hade inte många vänner. De kunde säga till mig: "Jag känner mig så ensam." Samtidigt gjorde de inga försök att bli vän med mig. Jag var tillgänglig, men de gjorde inte ett försök. Det är ett slags passivitet.

19 år gammal flyttade Laura från Rumänien till en mindre svensk stad med sin svenska pojkvän. Svenskarna var blyga. De verkade tycka att det var obekvämt att prata med någon som bröt. Utländska vänner var lite lättare att få.

– Jag har bott i olika länder, men jag har aldrig känt mig så ensam som i Sverige. Jag hade inga kompisar från gymnasiet som de flesta svenskar har.

Hennes pojkvän var ingen hjälp i vänsökarbranschen. Han hade få vänner och verkade inte vara i behov av fler. På helgerna åt Laura och pojkvännen middag på tu man hand eller såg en film tillsammans. Ibland kunde hon känna sig ensam i relationen, men inte så att hon led av det.

– Han hade inga problem att titta på tv flera kvällar i veckan, men det hade jag.

Varför hade han så få vänner?
– För att han var svensk.

Förhållandet tog slut och Laura flyttade till Stockholm för att läsa på högskolan. Ensam, och inte så haj på språket, försökte hon få vänner i storstan.

– Om jag tyckte någon var trevlig kunde jag efter två dagar fråga: "Vill du ta en fika eller öl?" Jag märkte att folk blev rädda av det. Jag tänkte: de är tröga, så jag ändrade taktik för att inte skrämma folk. Människor vill inte vara för nära någon annan.

– Jag minns en tjej som jag tyckte om. Vi läste tillsammans på högskolan. Vi jobbade ofta i projekt och åt lunch ihop. Jag ville bli vän med henne, men vi blev inte det. Kanske hade hon tillräckligt med kompisar.

Den vänskap hon framförallt saknade i Sverige var den vän som skulle kunna lotsa henne genom det svenska samhället.

– Jag kunde inte gå till en klasskamrat och fråga: "Kan du hjälpa mig med min deklaration?"

Efter tio år i Sverige flyttade hon till USA.

– USA är ett mycket lättare land att få kompisar i, menar Laura. Efter två år i Amerika har hon fått fyra, fem goda vänner. Inom kort flyttar hon med sin portugisiske man till hans hemland Portugal.

– Jag är inte rädd för att bli ensam. Jag vet att européer i södra Europa är mer sociala än svenskar. Det blir lättare, säger hon.

Fotnot: Laura är ett fingerat namn.

Lauras råd till ensamma
"Ge dig ut bland folk. Sitter du ensam hemma får du inga vänner. Alla svenskar borde vara mindre blyga och privata. När svenskar är utomlands blir de helt omvända. De blir jättelätt vänner med varandra, men hemma är alla jätterädda att göra bort sig."

Det finns tre former av negativ ensamhet
På hälsosajten Netdoktor skriver signaturen Anonym: "Det ekar i min lägenhet. Det skulle stå max två namn på min dödsannons och ingen skulle märka om jag försvann. Jag gråter mig till sömns varje natt. Men ingen hör och ingen ser. Ensamheten är min värsta fiende. Kram till alla ensamma därute. Egentligen är ni inte ensamma, ni har mig som också är ensam."

Varje år mäter Statistiska Centralbyrån, SCB, hur vi svenskar mår:

23 procent av männen och 13 procent av kvinnorna saknar en nära vän.

Nästan två miljoner svenskar har inget umgänge med sin närmaste familj.

Över en halv miljon svenskar har inget umgänge utöver sin närmaste familj.

Är ensamheten ett uttryck för vårt nutida samhälle?
– Nej, menar Juris Ozolins, kyrkoherde i Vaxholm och präst i Svenska kyrkan. Bibelns första sidor handlar om att Adam var ensam och hans ensamhet lindrades genom en annan människa, alltså Eva. Upplevelsen av ensamhet måste vara något som hör till människans existens.

– I motsats till vad som ofta beskrivs, så handlar ensamhet inte bara om att ha eller inte ha människor omkring sig, säger Clary Krekula, som forskar om ensamhet vid Uppsala universitet.

– Vi kan inte betrakta en människa utifrån och dra slutsatsen att den känner ensamhet. Det handlar om att ha människor runt omkring sig som kan bekräfta ens erfarenheter. Det är med andra ord mer en fråga om kvaliteten på umgänget än antalet vänner.

Det finns en form av positiv ensamhet - och tre former av negativ, enligt Clary Krekula.

Positiv ensamhet är att vara ifred med sig själv och vara nöjd med sitt eget sällskap.

Negativ ensamhet:
Utanförskap.
Att känna sig ensam trots att man är i grupp.
Att man har få vänner, alltså att det är glest i telefonboken. Den ensamhet vi oftast talar om.

– Stort ansvar medför ensamhet. Gifta kvinnor känner sig till exempel mer ensamma än gifta män vilket kan bero på att många kvinnor pådyvlas ansvar för hem och barn.

Lennart Melin är professor i psykologi vid Uppsala universitet. I sitt arbete som terapeut möter han ofta ensamhet.

– Få patienter söker upp primärvården och säger "jag känner mig så ensam". I stället säger de "jag har ont i magen" eller "jag kan inte sova". Vi människor är gruppvarelser, vi vill ha relationer. Det är inte så att alla människor behöver vara med en partner. Det finns föräldrar- och barnrelationer, syskon som bor tillsammans, nunne- och munkkloster, säger han.

Louise Linder driver Prästbyrån AB. Deras präster och psykoterapeututbildade konsulter arbetar med de anställda och de stora livsfrågorna ute i arbetslivet.

– Ensamheten märks extra mycket vid organisationsförändringar, säger Louise Linder. En 55-årig man sa till mig: "Innan jag blev uppsagd blev jag irriterad på mina arbetskamraters samtalsämnen vid fredagskaffet. De diskuterade vad de skulle ha på sig på kvällen, när de skulle gå ut, vad de skulle äta och dricka. Nu längtar jag efter de samtalen för jag är så ensam."

Louise Linder menar att de samhällsekonomiska konsekvenserna av ensamheten är enorma.

– Min vision är att vi byter de orden vid kopieringsmaskinen som gör att vi känner oss mindre ensamma. Som Hjalmar Gullberg skrev:
"Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möten borde vara så".

Men allt är inte deppigt på ensamhetsforumet på Internet. En ung man skriver:

"Efter 26 år av total ensamhet, utan direkta vänner och inte ens i närheten av kontakt med en flicka, gjorde jag upp en plan. Jag började gå igenom mig själv: Vad är jag bra på? Vad är jag dålig på? Skrev ner allt. Jag gick igenom min stil, personlighet och egenskaper. Kan jag ändra på något?

Det som tog lång tid var att släppa alla inbillningar. Man tror att alla tittar och märker hur ensam och ynklig man är. Jag fick morska upp mig. När man inte bryr sig ett skvatt om vad andra tycker och tänker så är man på rätt linje.

Jag visste att jag inte skulle fixa att hitta någon ute på krogen, på jobb eller kurser. Jag har varit så ensam att jag skulle få blackout om någon började prata med mig. Men jag lade ut en annons på kontakt.passagen.se, eftersom jag är kille räknade jag inte med något svar i början. Ge inte upp. Titta igenom det du har skrivit. Skapa litet mystik kring sig själv. Varje dag du inte fått svar, skriv nytt, skriv om. Mig tog det fyra månader innan någon sa något överhuvudtaget. Kollade vad jag hade skrivit och höll den linjen.

Till slut, en mörk sen höstkväll när regnet smällde utanför fönstret hade jag fixat en dejt. Jag blev så glad att jag spelade ”Born in the USA” på hög volym så att grannarna dunkade i väggen.

Första dejten gick inget vidare. Inte andra heller, men på fjärde sa det klick. Jag mötte någon som jag kände igen mig i. Någon som också hela sitt liv hade sökt efter en följeslagare. Vi gifter oss nu i vinter."

Erik Olkiewicz
Eriks kommentar
“Många svenskar lever ensamma, andra saknar vänner. Hur är det att vara ensam i Sverige? Genom intervjuer tog jag reda på det i den här artikeln.”
Publicerades i Expressens söndagsbilaga
Foto: Från filmen Armbryterskan från Ensamheten (Folkets bio)
Intresserad av att anlita mig som journalist?
Ring 070-779 35 46 eller maila